Dingding

Hahaha jag gillar bilden på mig o Elliot här ovan. Vi ser helt dyngraka ut. Tyvärr är vi inte det. Bara goa o glada :), i varandra.
Idag kommer han dock inte vara så glad i mig för det är örontvätt, kloklippning, borstning o avmaskning på to do listan. Får väl se hur det går :P

Tog mig faktiskt ut o shoppade lite igår! Det va riktigt kul. Jag o mama :) Det blev lite vackra saker från indiska att hänga i fönstret o en vacker pillerburk. ja slänger nog upp bilder på det sen.

Idag vaknade jag o6.oo o va superpigg! Waht to dooo? Så jag bestämde mig för att jag o Sasha skulle våldgästa mama o äta frukost hos henne. Det gjorde vi.
Sen körde mama hem oss o nu är familjen samlad i lyan igen :)

Här är lite bilder:

Jag med ny kepa :P



Nytt häng i matrummsfönstret.




Ännu en vacker pillerburk till samlingen. Blev ju av med en liknande i somras men nu hittade jag denhär! :D



O jag kunde inte motstå denhär vackra saken som hänger nästan ner till golvet.



.......

19.52

Jag fortsätter tjöta på på samma inlägg orkar inte starta ett nytt. Lyssnar på soundtracket till Sweeney Todd o käkar nötter. Vet inte varför jag sysslar med det sistnämda för jag tycker inte ens om nötter. Kanske för att jag inte ätit något annat idag.. När jag sköter medicineringen (så gott som) så försvinner matlusten helt o ersätts av ett konstant illamående. Det är tom svårt att få ner vatten eftersom allting får en bismak.(Inte så konstigt med tanke på att jag äter 23 tabletter per dag :P ) Cola går dock bra att dricka! det går många liter av det här. Men allt dethär får gå sålänge jag mår bra, men jag tänker inte bli ett skelett igen. Been there, done that.

Jag undrar ibland vad jag gör för fel när det kommer till andra människor. Först går det hur fint som helst men tillslut är det som om jag skrämmer dom eller något? Eller är jag skittråkig? Kan någon vara kvinna eller man nog att svara på dethär?
Jag vet att jag har gjor mycket dumt, men det känns också som om jag inte har några vänner kvar. Ni har era liv o inte tid med mig. Jag förstår men det gör mig inte mindre ensam. Jag har ringt Rebecca flera dagar men hon svarar inte ens, fast det brukar hon inte göra. Ibland funderar jag på att sluta ringa henne o se om hon ringer mig.. men jag är så rädd för att hon inte gör det, o det skulle göra så ont. Jag hoppas så att vi går ut till helgen. Chansen är liten, men jag ger inte upp hoppet förrän jag hör ett nej. Jag saknar henne så. undrar om hon saknar mig någon gång? Men jag är glad att hon trivs med sitt liv. Det är hon sannerligen värd.
But I miss U all.
Friends, I need U bad!