
Vi är fullt friska o helt nyktra.

Katarina
Jag är skadad.
Först slår jag i mitt knä i bordet när vi sitter i godan ro o dricker o äter lite tillsammans med Katarina på Butlers. Efter en 6:a slår jag i knät ännu en gång på samma ställe ännu hårdare. (Det var nog enbart ett tecken på att jag ska lära mig att lyssna på min stackars flickvän)
När vi väl kommer hem, som jag förövrigt inte har något minne av hur, sitter jag på sängkanten o ska prata med Mia o rammlar ur sängen, vilket resulterar i ett mörklila blåmärke the size of Sashas huvud. Underbart.
Snart lämnar jag Sverige o Mia och åker till Egypten. O det ska inte bli ett dugg kul kan jag tala om. Jag väcker både mig o älskling regelbundet av att jag skriker efter henne när jag drömmer. Så det finns nog en viss separationsångest där.
"Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns"
Många många tack för den fina klätterställningen!. Den blev poppis.
SvaraRadera