
Ja, som det står här över, snart lämnar jag landet. Inatt vid fyratiden åker jag hemmifrån o min resa mot Egypten börjar. Jättekul säger ni, saken är bara den att min älskade inte ska följa med. Mitt hjärta gör ont. En vecka är väldigt lång tid när man inte varit ifrån varandra mer än 12 timmar i sträck på sin höjd.
Jag kommer nog att dö av saknad.
Men vi ska fira jul när jag kommer hem.
I år är det faktiskt julpynt hos oss, eftersom det är oss nu o inte jag. Hela tre tomtar, två snögubbar o en julstjärna i fönstret! Trodde jag då aldrig skulle inträffa! :) O vi ser fram mot julgran nästa år :)

Här är Mia med en av tomtarna :)
Som vanligt har jag inte varken packat eller gjort hälften av allt annat jag ska göra, o jag vet inte varför jag sitter här.. Ett försök att slappna av kanske. Är lite pompom i pallet nu. Imorse vaknade jag o frågade Mia om hon skulle åka med ambulansen när hon skulle till jobbet. Ja, som sagt, jag är lite stressad. O det hjälper inte att jag har en mamma som reinger 14389ggr per dag o tjatar om precis allting heller. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska stå ut med henne en hel vecka. Jag kommer få spel på henne innan vi kommit ut ur Uddevalla. Jag vet ju vem jag fått min neurotiska sida från. Inte är det pappa iaf.
Min ängel! Jag kommer sakna dig så!! Det är inte meningen att vi ska vara så långt ifrån varandra.Älskar dig så! Du är mitt allt. <3